Kebnekaise
Kategori: Vandring
Dom 3 första kilometerna gick som en dans, hur bra som helst. Sen kom första ordentliga stigningen och den gick också bra fastän den var jobbig. Lite snö började blåsa mot oss men det var ingenting som störde oss. Sen efter stålbron så började det snöa ännu mer och väl vid foten av Vierranvaara så började det snöa ganska så mycket och sikten var ganska så dålig. Men vi försökte ändå ta oss upp för Vierranvaara och upp tog vi oss. Det var brant, halt, stenigt och kallt som fan. Väl uppe på toppen av Vierranvaara, som är på 1711 m.ö.h, så frös vi nå så fruktansvärt, hade tappat känsel i några kroppsdelar och våra kläder, hår, Jims skägg osv var frysen till is. Vi försökte ändå ta oss ner mot kaffedalen men insåg att vinden hade blivit starkare, snön piskade som små spik i ansiktet och vi frös ännu mer. Det var inte värt att försöka fortsätta mot sydtoppen som var 2,5 km längre bort. Det skulle ha tagit oss säkert 2-3 timmar att gå dit och då skulle vi ha minst 7 timmars vandring tillbaka innan vi kunde värma oss. Så vi beslöt, efter 6,5 km vandring upp mot sydtoppen, att vända. Det var inte värt att försöka trotsa snöstormen.
Och så underbart det var att få komma in till värmen och en het bastu! Gudomligt! Sydtoppen får vänta tills nästa år.
